Baby med åsikter

Jag håller definitivt med de som säger att man inte kan skämma bort spädbarn. Nyfödingar behöver att mamma och pappa lyssnar till deras behov och finns nära till hands. De är ju trots allt helt nya i denna stora värld. Men jag är också övertygad om att de kan ha egna åsikter om vad de vill redan från en mycket tidig ålder. Och då pratar jag inte enbart om grundläggande behov som att äta, sova, få en ny blöja eller bli kramade. Hayley har ett särskilt gråt för när hon är uttråkad. Ett gråt som inte är ett riktigt gråt. Om hon då får göra sådant som hon gillar t.ex. gå till hästarna, dansa eller ta ett bad då slutar ”gråtet”. Eller rättare sagt det slutar när jag tar fram bärselen= vi ska gå ut till hästarna. Eller när jag sätter på badvattnet. Det är som att hon förväntar sig att nu kommer något roligt att hända. Från vilken ålder kan spädbarn dra paralleller mellan orsak och verkan när det gäller sådana enkla saker? Jag har för mig att vi lärde oss att det var från 6månaders ålder på lärarutbildningen. Men det kanske gällde mer avancerade saker?

 

 

 

 

 

Idag har Hayley och jag mestadels varit utomhus; påtat lite i landet, matat hästar och mockat hagar. Det lustiga är att det där ”gråtet” som inte är ett riktigt gråt infann sig varje gång jag vände ryggen till hästarna och började gå i en annan riktning. Jag testade min teori flera gånger. När jag gick tillbaka till hästarna slutade ”gråtet”, när jag försökte gå iväg började det igen. Hon var bara riktigt nöjd när vi stod riktigt nära hästarna. Hon är helt nöjd med att bara titta på de om vi står tillräckligt nära. Hon är så otroligt nyfiken på allt som pågår runtomkring henne, särskilt utomhus. Idag höll hon sig vaken i fyra timmar i bärselen när vi var utomhus. Det har aldrig hänt förut. När vi kom in var hon dödstrött och somnade när jag matade henne. Det gjorde jag med! Somnade alltså. Jag älskar att upptäcka världen med hennes ögon.